Bära eller brista…

Om det är något jag inte ska ge mig in på så är det impulsiva beslut… den 15 juni var jag på ambassaden i Stockholm. Jag hade förberett mig i veckovis inför den här intervjun. Beredd på alla frågor som skulle kunna tänkas ploppa upp. Utom en. Den fråga om den kompis som var min sponsor för uppehälle var min pojkvän. När jag kom fram till luckan gick det till ungefär såhär:

 

Officer: – So you were an aupair? Where did you live?

Me: – First I lived in Pennsylvania but it didn’t work out with the family so I switched family and moved to CT.

Officer: – Ok, and then you came back to the states and started college and you continued to work for this family?

Me: – No, I didn’t work during my college time. We didn’t stay in touch after I left.

Officer: – Why are you going back to a Community college when you have a Bachelors degree?

Me: – Because in order to apply for graduate school I need to have Anatomy and Physiology 1 and 2 because I didn’t take those classes Before.

Officer: – Who is Andrew?

Me: – A friend of mine.

Officer: – Why is he letting you live with him for free?

Me:  Because he is a nice person

Officer: – Like, nice-nice?? Romantically nice?

Me: Oh, God no! He is just a really good friend of mine and wants to help me out while I study.

Officer: – I need your fingerprints.

Gives fingerprints.

Officer: – Sit down.

Sitter och väntar i kanske en kvart tjugo minuter. Blir kallas in i rum C. Det är ett rum med en dörr dit Amerikanska medborgare går med sina ärenden. Jag går in. Där sitter en stor man, svensk är han, med händerna i kors. Han synar mig upp och ner.

Offficer 2: Jag ska utreda ditt ärende. Mitt jobb är att ta reda på sanningen. Det är inte logisk att en kille skulle låta dig bo med honom gratis utan att ni är romantiskt involverade. Vad tjänar han på det? Det hade varit mycket rimligare om du säger att ni är tillsammans och att ni vill prova på hur det är att bo ihop medan du studerar.

Me: -Ja, fast det är ju inte sanningen. Vi är verkligen bara vänner.

Officer 2: – Hur länge har du känt Andrew? Var träffde du honom? Finns det någon chans att det blir något i framtiden?

Me:  – Njae, vi har känt varandra i typ 7 år. Vi träffasdes på Home Depot. Jag vet inte om det skulle kunna bli så, men det har inte blivit så under dessa sju åren så jag betvivlar det högst.

Officer 2: Varför måste du plugga arbetsterapi i USA? Kan du inte göra det i Sverige?

Me: – Jo det kan jag, men det innebär att jag måste göra en kandidatexamen till, eftersom min utbildning inte är överförbar till ett svenskt universitet. Dessutom gillar jag det amerikanska systemet och jag vill ha en masters.

Officer 2: Sitter med armarna i kors och suckar. Tittar på mig med spänd blick.

Me: -Jag vet faktiskt inte vad du vill att jag ska säga om du inte frågar något. Men jag säger sanningen, Jag vill bara studera i USA.

Officer 2: Du får sitta ner. Jag ska överlägga med min kollega.

Sätter mig ner i väntrummet. Nu har jag varit därinne i över en timme. De har rullat ner i alla luckorna utom en. Efter ca 10 minuter blir jag framkallad till första luckan igen. Där sitter den första officern. En amerikansk kvinna som bestämt mitt öde.

Officer: I can’t give you a visa today because you havent proved that you have strong enough ties to come back to Sweden. We Believe you are trying to immigrate to the United States on a non-immigrant visa.

Me: – Ok… but you didnt even ask me what ties I have to Sweden. You didnt even ask me if I have a job here.

Officer: – Doesn’t matter. Here is a paper on why you were denied. You are free to reapply if you wish.

Jag lämnar ambassaden, totalt överkörd. Jag får nu inte längre resa på ESTA. Jag trodde verkligen inte att detta skulle hända. Jag har ingen lägenhet och jag har sålt alla mina möbler. What do I do…??

Spola fram ett par månader. Jag valde att inte försöka söka ett nytt visum just då. Istället chansade jag på att flytta till Stockholm. Fick jobb och boende snabbt och det är här jag är nu. Jag vet inte om jag kommer försöka igen, kanske. Eller kanske är det i Sverige jag ska bo och utbilda mig. En sak vet jag i alla fall, Stockholm är så mycket bättre än Malmö!

April Showers…

Hej hopp!

Redan mitten av april, sjukt vad tiden går fort! Nu är lägenheten uppsagd och nästa hyresgäst flyttar in 1 juli. Kommer troligen flytta in i mina föräldrars övernattningslägenhet då och sedan sikta på att åka i augusti. Jag har fått in min ansökan, den första kom bort på posten (ska jag ta det som ett omen??) Men jag skannade och emailade över dokumenten, iaf ansökan så nu har jag registrerat mig för kurser till hösten. Det blir anatomi och fysiologi och matte… usch, det blir många studietimmar där ja! Har bett min advisor att indikera på mitt i20 dokument som jag behöver för att söka visum igen, att jag går på Community college för att förbereda för min masters. Sen kommer jag skriva ut de kurser jag reggat mig för, samt ett papper som visar vilka prerequisites jag behöver för att komma in på masters programmet. Detta hoppas jag blir till min fördel när jag är på ambassaden. Ska bara ta mig i kragen och anmäla mig till GRE provet som man behöver göra för att söka in till graduate school, som hålls i Köpenhamn den 28 maj. Kostar 195$ så jag väntar på min nästa lön för det! Sen är det en massa andra avgifter för visumet, så det kommer ju suga om jag blir nekad. Men jag har ju fast jobb i Sverige så en definitiv anledning att flytta tillbaka när jag är klar med studierna. Plus att jag utbildar ju mig inom det jag jobbar med just nu, så jag håller tummarna!

Jag är tillbaka på mitt gamla jobb, i en ny tjänst och än så känns det bra! Rörig verksamhet men det ska jag nog reda bot på! Kommer nog inte bli omtyckt av alla, men det är inget jag ligger sömnlös om nätterna över! 🙂

Våren är här också… snart blommar rapsfälten och det om något gör mig lycklig i själen!

IMG_20150414_182019IMG_20150413_184006

IMG_20150408_183726

 

Long Time No See…

Det var länge sedan jag skrev här… Jag inser hur givande det är att ha något att se tillbaka på så jag tänkte kanske ge detta en ny chans. Nu när livet är helt upp och ner för min del!

Jag har alltså snart varit hemma i Sverige i två år. 23 juli markerar den dagen och vi vet ju alla hur fort tiden går… Jag bor i Malmö, dit jag flyttade en månad efter hemkomst. Jag bor inne i Malmö nu, jobbar heltid på samma jobb med undantag att jag varit tjänstledig från mitt jobb i de sista tre månaderna för att prova på ett annat jobb som omsorgspedagog inom en daglig verksamhet för personer med autism. Med andra ord, exakt samma jobb som jag hade i USA. Jag har valt att gå tillbaka till mitt gamla jobb, drama och allt vad det innebär där för att jobba som team ledare för den gruppen av personal som jobbar kring en individ med särskilda behov. Jag brinner för mitt arbete, och älskar att jobba inom autism!

Sedan jag kom hem har jag i omgångar saknat USA så att det gör ont i hjärtat. Varje halvår har jag börjat planering att åka tillbaka, och sedan har något kommit emellan och det har lagts på is. När jag kom hem bestämde jag att när jag fyller 30 så ska jag ha bestämt mig för vart i världen jag ska bo och vad jag ska jobba för i framtiden. Nu fyller jag 30 om två månader. Tanken var att återigen jobba för att ”nästa år” ska jag åka tillbaka… Jag har varit i USA på semester i två omgångar nu. Första gången kom jag hem och gick in i en depression jag tror att jag fortfarande kämpar med. Det var som att hela min själ sögs in i mörkret och jag har inte haft orken att ta tillbaka den. Senast i februari var jag tillbaka i USA på semester. Denna gången, var det precis som att livet fått mening tillbaka. Min tanke var att januari 2016 åka till Dallas och börja läsa min masters. Så inträffade en sak för några veckor sedan… en ”uppenbarelse” eller vad du vill kalla det. Jag satt på intervju, för den positionen jag just nu vikarierar på. De frågade mig om USA och jag sa som jag alltid säger… jag tar ett år i taget och just nu är fokus på detta jobbet. Den helgen satt jag och pratade på Viber med en kompis som pluggar i Lund. Han är från San Diego och läser sin masters här i Sverige… Han frågade som vanligt, ”what you been up to this weekend?” Jag svarade som vanligt, ”oh it’s been a really relaxed weekend”. Då säger han.. ”wow, don’t you ever do anything on your time off?”. Och dåinsåg jag att näe, det gör jag inte. Jag har gjort allt man ska när man flyttar hem och börjar om sitt liv. Jag har ett bra jobb, kanonfin lägenhet och jag kan träffa min familj när som helst. Jag har 25 dagars semester, jobbsäkerhet och högkostnadsskydd. Jag har allt som ska göra en lycklig. Men jag är inte lycklig. Jag är content. Jag nöjer mig med det jag har, för att det är såhär man ska leva när man nästan är 30. Och det känns som att jag slösar bort mitt liv. Den lördagskvällen bestämde jag mig för att nu får det vara nog.

Jag tackade nej till jobbet på den dagliga verksamheten. Jag har sagt upp min lägenhet. Jag har sökt in för att läsa några förberedande kurser i USA. Jag har bestämt datum för GRE exam för mastersutbildningar. Jag som annars är en person som planerar väldigt långt in i framtiden, har nu bestämt mig för att gå all in. Det får bära eller brista. Jag lämnar allt för att fånga den där känslan jag har i USA. Att jag älskar livet. Det kanske inte funkar, det kanske inte går vägen och min filosofi att ”allt löser sig” kanske biter mig i häcken. Men jag tar den risken. För jag fyller snart 30 och jag har inte tid att ta det lugnt!

Håll era tummar!

IMG_20150405_122246

Semester USA

För en liten stund sedan bokade jag mina biljetter till USA för en tre veckors semester! Ahhh…känns helt sjukt, att man ska åka på semester till USA och inte hem till Sverige. Jag kommer spendera 7 dagar i CT och sedan åker jag vidare till Dallas för att hälsa på två kompisar. Ska vara i Texas i nästan två veckor och det är nog det jag ser mest fram emot. Ska bli skoj att komma tillbaka och se hur det känns att vara i USA igen. Förhoppningsvis ligger min målvikt på 67 kg så jag kan köpa en helt ny garderob! Helt sjukt skoj ska det bli! Sedan blir det nog inte så mycket mer semester över sommaren, kanske en restresa i september någonstans varmt och sedan någonstans i November-december. Vad mycket man kan resa när man jobbar i Sverige. Börjar jobbar heltid i mitten av denna månaden så nu har jag helt säkert en tillräcklig inkomst för att kunna spara en massa pengar. Vill verkligen inte behöva snåla därborta! Blir några dagars hotell i CT för det finns ingen jag kan bo hos i en vecka, men det var inte så farligt dyrt. Och så hyrbil på det eftersom annars kan man ju inte ta sig någonstans! ska bli superskoj!

Christmas at Home

Det var riktigt skönt att få spendera julen hemma i år, utan en massa planerande och flygresor hit och dit. Dock jobbade jag både lillejul och julafton, men det gick ändå. Livet här i Sverige börjar te sig, just nu håller jag på en enorm personlig förändring kroppsligt så det är allt jag lägger min fokus på för tillfället. Jag tänker mer och mer på USA och hur jag ska göra – men just nu har jag bestämt mig att ingenting kommer hända före Januari 2015 så jag har ett år till på mig att tänka ut vad som blir bäst. I maj åker jag på semester till USA; tre veckor kommer jag vara borta så då får jag en chans att känna på hur det känns att vara tillbaka. Lite tankar kring att läsa i Texas börjar spåna i huvudet, två kompisar flyttat dit och båda tycker att jag ska flytta dit! Ska ju till Texas också i maj, så får se hur det är att vara där. Ni som bor i Texas, vad tycker ni om det?? En sak är iaf säker, det är sjukt mycket billigare än CT! Nu ska jag snart bege mig ner till Malmö för att jobba helgen, och sedan har jag en veckas ledigt! Om ni vill följa min ”kroppsliga förändring” så bloggar jag på fluffy2foxy.blog.se 🙂

What to do…

Nagonstans hade jag fatt for mig att komma in pa mastersutbildning skulle vara lika latt som att komma in pa en skola for att lasa till en bachelors… Dar hade jag ganska fel… antar att det var darfor det kandes sa jobbigt nar jag fick det dar tunna lilla brevet (ett tunnt litet brev fran ett universitet ar ALDRIG positivt) dar det stod att jag inte hade kvalificerat mig nog for att bli antagen, att konkurrensen var for hard. Sa nu star jag har och ar tillbaka pa ruta 1 igen… vad ska jag gora? Jag trivs jattebra pa mitt jobb, jag har verkligen hittat ett omrade som jag vill jobba inom, men plugga vidare maste jag. Dessutom kanner jag mig lagom lycklig. Men ar det vekligen OK? Att vara lagom lycklig? Ar det meningen att man ska vara lagom lycklig resten av livet? Dessutom kanner jag att det pressar lite pa ”relationship-genen” att det ar dags att sla sig till ro och sa vidare… Tank om jag bara gar och vantar och ar sadar lagom lycklig for att jag tror att Han finns i Sverige? Varfor lever jag inte mitt och sa far han infinna sig senare? Jag vet inte, jag tittar pa manga andra skolor nu, kommer aka pa semester till USA i nasta sommar och kanske satta pluggandet i rullning till varen 2015. Gammal blir jag i vilket fall som helst hur jag an gor. Ibland skulle jag vilja att nagon annan bestamde at mig…

Att ha det bra…

Det tar nastan emot att saga det, men jag har blivit mycket positivt overraskad av att leva har i Sverige. Kanske inte just atmosfaren och folks installningar alltid, men hur bra man har det i det har landet. Det ar nagot som USA aldrig kommer att mata sig med… Innerst inne vill jag tillbaka till USA, jag vill lasa till min masters men det ar svart att undga hur gott det ar att ha en fast lon pa kontot och i summor som jag aldrig nagonsin har tjanat forr. I USD tjanar jag dubbelt sa mycket pa att jobba pa ett gruppboende har i Sverige an jag hade gjort i USA. I runda slangar blir det ca 40k USD om aret, varpa i USA man tjanar kanske $25k pa att gora samma sak. Det ar motiverande att kunna kanna att man nu kan planera for saker i framtiden, att en weekend till London eller Barcelona ar nagot som bara tar en brakdel av ens lon men som ger en sa mycket levnadsgladje. Jag kanner att det ar nastan spannande att kunna spara flera tusen i manaden, borja pensionspara eller till och med kopa en bil. Det ar saker som kraver sa mycket mer arbete i USA, speciellt om man nu inte tjanar sa bra. Med jobbskatteavdraget som Reinfeldt introducerade vid maktskiftet sa betalar jag bara 5% mer i skatt i Sverige (ca 22%) an jag gjorde i USA och jag far sa mycket mer for min skatt. Jag far universal healthcare, jag far gratis utbildning om jag vill, mitt jobb ger mig friskvardsbidrag – alltsa betalt for att trana, fa massage, vad som helst. Iofs sa kan man fa riktigt bra benefits i USA ocksa, och kanske manga ganger aven battre, men da maste man ocksa ha ett valbetalt jobb, och man maste jobba ihjal sig. Jag gick in och jobbade natt en gang i forra manaden och fick automatiskt kvalificerad overtid, vilket betyder 312 kronor i timmen, i 8 timmar! Det ar svart att inte lata sadana har saker influera en… for jag saknar USA sa mycket, jag vill kanna att jag har fatt den utbildning jag vill ha och jag ar inte sa intresserad av att lasa vidare i Sverige. En masters for mig betyder mer personligen an en KY utbildning for att bli behorig har hemma. Det later kanske konstigt, manga ser inte anledningen till det men det ar ju bara i mitt personliga tycke. Just inom mitt omrade inom autism och sa, ar det valdigt lonsamt att ha amerikansk utbildning och erfarenhet eftersom USA ar sa mycket langre fram inom forskning och alla tekniker som anvands har i Sverige kommer ju fran USA… sa som sagt, det tar emot lite, men man maste ju vara sannigsenlig och det ar kanske intressant for er svenskamerikanska bloggare att lasa om hur det har forandrats for mig, eftersom ni alla vet hur svart det var att flytta hem…

 

Kram

Long Time Now

Nu har det varit ett bra tag sedan jag skrev… dels for att jag inte haft tillgang till internet pa datorn och dels for att jag inte insett att det gar att dela mobilinternetet med datorn… viola! Har sitter jag nu och forsoker gora mig av med 2Gb tills imorgon eftersom det gar in pa en ny manad och jag forlorar aterstaende data sa det blir nog en film ikvall eller sa.

Har hunnit landa ganska ordentligt nu, kommit in i vardagen med jobbet och livet i allmanhet. Borde val dra alltihopa men jag orkar inte riktigt nu. Jobbet gar bra, inte riktigt det jag vill gora men det ar fast jobb och det kanns skont nar pengarna trillar in pa kontot. Dessutom har man det oforskamt bra i Sverige maste jag tillagga. Som anstalld med alla tillagg och utbildningar, friskvardsbidrag och tjofrasen. Det ar vi i Sverige jakligt bra pa, bra arbetsmiljo, facket fungerar skitbra, vi far gott med OB tillagg pa helger och vardagar, 25 semesterdagar och en massa annat. Jag saknar fortfarande USA och jag har fortfarande fullt ut planerat att soka till en masters program. Har dessutom fatt ett bra erbjudande hos min gamla familj som flyttat till Virginia, sa vi far se hur det blir. Jag kanner att jag har gjort det basta av situationen jag ar i, och trivs helt OK men jag vill fortfarande tillbaka till mitt kara land… !

Iaf, sahar bor jag for tillfallet. Visade ju lite bilder precis nar jag flyttat in, men nu har jag antligen fatt det lite mer ombonat!

IMG_20130929_191110 IMG_20130929_191501

IMG_20130929_191620IMG_20130929_191215 IMG_20130929_192715

IMG_20130929_205412